amanda

Så var han äntligen här!

Publicerad 2016-03-06 15:13:35 i Allmänt,

8 dagar över tiden så ville lilla älskling äntligen komma ut! Vi är så tacksamma att förlossningen gick bra och att han mår bra. 
Vi åkte in på östra två gånger natten den 5 januari. Värkarna var inte tillräckligt täta (dom kom var femte till tionde minut)  så vi fick åka hem igen. Försökte sova men det var rätt svårt.. Hade så ont!! Min vetekudde hjälpte enormt och E fick värma den ofta. Har aldrig känt sån smärta i både ryggen och magen. Man kände när den var på väg, så blev den starkare och starkare och sedan släpptes. Då mådde man bra igen haha. 
Den 5 januari vid kl 13.00  kunde jag inte stanna hemma längre. Tills dess försökte jag hålla mig så länge det gick.
Det var det fullt på Östra sjukhuset då så dom skickade oss till Mölndal istället. Glad för det faktiskt, personalen var hur bra som helst!  När vi kom in där sa dom att jag kämpat på så länge att jag fick stanna kvar. Dessutom var jag då öppen fem cm. 
Vi fick ett rum med badkar där jag la mig med lustgas och det var verkligen skönt att spola varmt vatten på magen samtidigt som lustgasen hjälpte mot smärtan. Efter någon timma klev jag upp och la mig i "stolen". Efter det kom jag inte ihåg så mycket förutom dom täta värkarna. Minns att jag skrek endel hehe och att Elbasan var riktigt bra stöd. När han sa "babe jag ser huvudet " fick jag en enorm kick och ville bara ha ut bebis.
19.24 kom han ut och var helt perfekt! 
Fick sy endast ett litet styngd. Var så rädd innan att jag skulle gå sönder där nere helt haha men just i den sekunden brydde jag mig inte, ville som sagt bara ha ut honom. Glad är jag iaf att jag inte behövde sy mer.
Direkt dom la honom på mitt bröst rann det från högra tutten och amningen har flytit på sedan dess :) 
Han har gått upp bra i vikt och äter ofta. Han är väldigt lugn av sig och är mest vaken på nätterna. Han gillar att bada och ligga nära mamma och pappa. 
 
LYON är helt underbar och nu förstår man hur riktig kärlek känns. Jag älskar honom så mycket att ord inte kan beskriva. Ljuden han gör, när han ler och hans lukt är det bästa jag vet. 
Tack för att du kom och berikade våra liv! 💗 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela